Författare som guppar omkring
En annan cool tjänst är Gnooks, en del av Gnod, där man kan få tips på nya författare. Även Gnooks utgår från vad andra läsare har i sina bokhyllor.
Du skriver in en författare du gillar och vips genereras en litteraturkarta, där mängder av andra författare ligger och guppar i närheten av den du skrev in. Ju närmare de befinner sig, desto fler är det som har rekommenderat båda författarna.
Jag skrev in Neal Stephenson och såg genast en massa små ankor, jag menar författare, som jag kände igen i närheten. Ganska långt nordost om Stephenson flöt min alla-tiders-bästa författarfavorit Tom Robbins omkring.
Om man gillar Liza Marklund (som jag inte ens har läst) så kanske man även vill läsa böcker av Richard Brautigam eller Helen Tursten.
Eller om man är en Harry Potter-galning men har läst ut alla böckerna för femte gången kanske man skulle gilla verk av Philip Pullman, Terry Pratchett, Isaac Asimov eller David Eddings.
Förutom att få förslag på nya berättare kan man roa sig med att gissa vad folk som gillar det ena ska tycka om det andra. Man kan exempelvis se att både de som har Gud och Buddha som favoritskribenter även gillar Agatha Christie, samt att om någon är en trogen fan av Markis de Sade kan man sannolikt hitta även Barbara Cartland i hans eller hennes bokhylla.
Tack för tipset! Väldigt underhållande må jag säga.
Comment by viktorov — 13 November 2005 @ 22:56
Mycket bra tips.
Comment by RS — 21 November 2005 @ 00:57
Fantastiskt kul! Nu finns både Gnooks och din hemsida bland mina favoriter!
Comment by Lotta — 4 December 2005 @ 08:51
Det förvånar mig högeligen att Brautigan nämns i samma andetag som Liza Marklund och Helen Tursten. En vanligare trio som nämns är Brautigan, Robbins och Vonnegut. Tre svarta humorister, inte till hudfärgen, men väl till stilen. Jag gillar nog Brautigan bäst. ‘Sombrero fallout’ behandlar de konsekvenser som blir följden av att en kall sombrero landar mitt i en amerikansk småstad. Obeskrivlig! På svenska finns Hawklinemonstret, en western som sakteliga övergår i en skräckroman. Den kan tydligen läsas som en allegori över flowerpowerrörelsen med Timothy Leary i spetsen, även om jag tycker det verkar långsökt.
Comment by Hans — 15 January 2006 @ 21:47
Brautigan låter kul, jag sätter upp Sombreroboken på min låna-på-bibblan-lista. Vonnegut var längesen, säkert 20 år. Kanske dags för ett återseende?
Comment by Anna — 17 January 2006 @ 00:01