Dave Pelzer (Bokförlaget Forum 2005)

Dave Pelzer är mest känd för sina självbiografiska böcker om pojken som kallades Det, där han beskriver en fruktansvärd barndom med en psykotisk mamma som plågade och misshandlade honom. Vid tolv års ålder fick han äntligen hjälp att flytta hemifrån och blev placerad i fosterhem. Hans “pojken”-böcker har blivit storsäljare i många länder.

På senare år har Pelzer även skrivit en rad självhjälpsböcker, med utgångspunkt i sina egna erfarenheter. Den senaste boken heter “Självhjälp för tonåringar” (orginaltitel Help Yourself for Teens: Real-Life Advice for Real-Life Challenges), och syftar till att stötta ungdomar som haft det svårt.

Budskapet i boken är enkelt och klokt. “Du kan klara dig, om du bara vill” skriver Pelzer. “Hat och rädsla är bara hinder på vägen - ingen annan bestämmer ditt öde utom du själv”. Han talar direkt till sin unga läsare: “Jag ber dig”, skriver han, “lyssna noga på det här och gör inte samma misstag som jag gjorde!”

Trots den goda viljan är det här inte någon bra, läsvärd eller prisvärd bok för de allra flesta. Det positiva budskapet uppväger inte bokens svagheter.

För det första är det en bok om ganska extrema omständigheter, som vänder sig till en ganska liten målgrupp: unga människor i ganska extrema situationer. Det svenska förlaget skriver att “detta är en bok som alla tonåringar kan ha glädje av och finna stöd i”, men det tycker jag inte alls. Även om de flesta ungdomar har finnar behöver de inte en bok om hudvård för brännskadade. Det känns mer som ett försök från förlagets sida att slå ännu mer mynt av Pelzers berömmelse. Frågan är också om de personer som faktiskt skulle ha nytta av den kommer att läsa den.

För det andra är det en typisk amerikansk självhjälpsbok, på det sättet att den är långrandig och tuggar om samma budskap, om och om igen. Den hade kunnat vara hälften så kort (nu är den på 192 sidor) och ändå sagt samma sak. Mycket av texten är också utklippt och inklistrad från hans andra böcker, i de stycken där Pelzer flikar in sina barndomsminnen i korta eller långa tillbakablickar.

För det tredje är den uppfostrande och mer tjatig än en dagisfröken. Varje kapitel avslutas med långa listor av uppmaningar som “Lär dig att följa ditt samvete!”, “Kom alltid ihåg vad som verkligen är viktigt för dig!” och “Slut dig inte inom dig själv!”. Till slut känner man sig som en trotsig tonåring som tänker gå och sluta sig inom sig själv bara på pin kiv.

Eller som en av tonåringarna, som jag bett att läsa den, sammanfattade:
“Det är fint tänkt. Men det funkar inte.”

En kortare version av den här recensionen är publicerad i tidningen Leva, nummer 10.

Andra bloggar om: Dave Pelzer, Självhjälp för tonåringar, självhjälp, tonåringar, böcker, boktips.

Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag 2004)

Pastor Gregorius är olycklig. Hans unga hustru verkar sky honom, människor tystnar när han går förbi. När han ser sig i spegeln ser han en kropp i förfall, en svag man på väg att dö. Hur kunde det gå så här? När allt han ville var att älska Gud, älska sin Helga och hjälpa människorna. (more…)

Helena Henschen (Brombergs, 2004)

En dag, tidigt på våren 1932, tar en ung man i Stockholm livet av sin far och hans två hushållerskor. Några timmar senare reser han till Uppsala där han skjuter sin fru och slutligen sig själv. Morden blir förstasidesstoff men man får aldrig någon riktig klarhet i vad som hände, varför fem människor dog en så våldsam död. (more…)

Suzanne Sjöqvist (Wahlström & Widstrand 2005)

När Suzanne Sjöqvist var tio år dog hennes pappa. När hennes egna barn var i skolåldern förlorade de sin pappa. Några år senare hörde Suzanne ett radiprogram om hur några danska barn hade medverkat till en bok om att förlora en förälder. Det fick henne att sätta igång en bok där hon samlade svenska barns berättelser. Varje år förlorar nämligen fler än 3000 svenska barn och tonåringar sin mamma eller pappa genom dödsfall. (more…)